Jag ligger hemma på soffan med datorn i knät, skriver lite på en ny låt jag tänkte försöka spela in inom nån vecka, har slipat på några äldre låtar me som jag bara måste spela in för att känna mig helt rensad från vissa erfarenheter som utspelat sig de senaste 2 åren. Japp, det är typ två år sen jag spela in något senast, 2 år sen min studio pajja. Har haft för mycket att göra för att fixa skiten men skrivandet har aldrig upphört, tvärtom, resultatet kommer ni få inom kort! Jag håller nämligen på att måla om och tapetsera här hemma och ett av rummen blir dedikerat till min lilla hemmastudio. Om det nu är intressant är upp till er, bloggen blir iallafall första stället jag lägger upp låtarna på.

Har kikat runt lite på Youtube trots att mitt jävla internet har fått nedsänkt hastighet på grund av att gränsen på 5 gigabit sen länge överstigits. Köp inte Telias mobila bredband! - Missnöjd kund.

Hur som helst, jag råkade trilla förbi en gammal filminspelning på youtube som gjordes på återträffen med min gamla klass från grundskolan, fan va det satte spin på mina tankar, det var nämligen i grundskolan hela grejjen med "Dole" fick fart. Jag och några polare lattjade en massa inom musiken och av nån jävla anledning började vi skriva en låt om fruktföretaget "Dole" och deras bananer. Dolebananer. Yes, så ni kan lika gärna dumpa alla funderingar om hur namnet Dole kom till, videon nedan är en liten replay på vad som en gång i tiden blev en småstadshit och som samtidigt gjorde att alla i trakten började kalla mig för "Dole", detta är bara ett fylleframträdande och sammantaget var det femte gången Doles hördes på scen, första uppträdandet gjordes 5 år tidigare på en skolkonsert i 9an uppklädda i egentryckta Dole-tröjor och gula byxor tillsammans med en neger liggandes längst fram på scen med några klasar bananer som han svingade ut över publiken i slutsekunderna av låten, Frantyesco, en snubbe som fortfarande glider förbi och delar en bärs med mig i pauserna.


              



Efter  vårt första uppträdande med låten "En Dole" gavs jag och grabbarna möjlighet att spela in skiten plus tre andra låtar vi skrev i en instrumentstudio. Vi döpte skivan till "Doles - Det Kan Inte Bli Värre" och den innehöll hittarna...:

- En Dole
- En Dole Dag
- James Drummond Dole
- Fjärde Låten

Alla fyra låtar handlade på nåt sätt som Dolebananer och glädjen det gav oss :)
Omg! Unga och dumma kanske men glada som fan var vi! Skivan trycktes upp i 100 ex som vi sålde för en hundring styck och alla tog slut efter bara en vecka, med skivomslag och allt, även om det såg förjävligt ut! X)

Succen fortsatte ett tag efter skivsläppet och vi ombads uppträda tre gånger till efter första framträdandet. En gång på nians skolbal, en gång på en idrottsgala i stan och slutligen en gång till på en allsång med hela 3000 pers i publiken! Tillsammans med Ingvar Oldsberg i ledningen (den käcka gubben från "på spåret") gungade pensionärerna i takt till min skräniga stämma.
Efter det bestämde vi oss för att lägga gruppen på hyllan för att kasta oss in i gymnasiet, de andra grabbarna blev kvar i Alingsås medan jag, Dole, drog in till GBG för att fortsätta med musiken i form av svensk hiphop tillsammans med Gary (Lautaro).